HEM KÖPA VALP OMVÅRDNAD TRÄNING AVEL INNEHÅLL SKRIVERIER
Välja valp

Att välja valp är inte enkelt. Och om man sedan har specifika krav med vad man vill med sitt valpköp så blir det inte lättare. En liten varning utfärdas. Det här är en högst personlig text och ingen rekommendation om hur man ska göra när man ska köpa en valp.

Så här tycker Helene
Att välja valp kan vara svårt, men för mig är det väsentligt hur valpen känns när man tar i den; den ska vara som en kloss, hård och fast i sin lilla kropp. Jag ser på valparna när de är nyfödda, efter ett par dagar och sedan när de börjar röra på sig i valplådan.

Skillnader i temperament, nyfikenhet och följsamhet ser jag först på efter sex veckors ålder. När de börjar närma sig sju veckor, tar jag ut valparna, en och en, för att jag ska se skillnad i deras sätt att hantera livet. Nyfikenheten ska vara stor, valpen ska följa mig när jag rör mig, den ska vara glad och framåt, vifta på svansen, komma när jag lockar på den, för att sedan efter ett par pussar nästan somna i famnen på mig efter detta lilla äventyr.

Att valpen sedan har utstrålning och att samma valp syns hela tiden, det är bra.

Att göra en kombination som man tror på, innebär att jag vill behålla en eller flera valpar. Om det inte blir som man tänkt sig, vilket det inte alltid blir, får man behålla flera valpar en tid och titta lite mer på dessa. För att sedan välja den valp som ska stanna, ju längre tiden går med valpen, ju enklare är det att se de egenskaper jag vill att valpen ska ha.

Valpens grund är vad den är, den ska till viss del vara formbar. Mycket beror också på vad och hur man gör med valpen det första året, den ska ha rätt mängd bra foder i förhållande till motion. Och inte minst, bra och lagom sysselsättning både för kropp och själ.

Hur fin valpen än är exteriört, är det temperamentet som jag ska leva med resten av valpens liv och det ska vara ett bra och roligt liv vi ska ha tillsammans. Temperament är viktigt, speciellt om man tänker sig att valpen senare ska användas i avel. Att vara fin och oklok eller att vara klok och mindre vacker, vilket är att föredra? För mig är svaret enkelt.

Så här tänker Anette 
Jag har levt med golden retriever av båda könen sedan 1999. För min del spelar inte valpens kön någon roll längre. Färgen på valpen är inte heller viktig, men att hitta rätt individ är viktigare än färgen på pälsen eller valpens kön. Och färgen på pälsen är inte avgörande för om valpen utvecklas till en duktig apportör eller ej. Det handlar om valpens anlag samt ägarens förmåga att träna valpen.

Eftersom jag idag har erfarenhet av rasen vet jag vilka egenskaper jag vill att valpen ska ha, och vilka jag inte vill att den ska ha.

Jag vill kunna göra mycket med min golden. Jag är intresserad av tävlingslydnad, apportering, spår och utställning. Så det jag söker är en energisk, orädd, nyfiken och kontaktig valp med god exteriör.

Eftersom jag letar efter en valp med mycket energi och arbetsvilja ser jag gärna att avelsdjuren är meriterade i något mer än från utställning. De behöver inte vara champions, men gärna att de har startat på något prov. Det ger en indikation på att de är träningsbara och kan klara ett viss mått av krav.

Att hitta valpens mamma
För mig är det viktigt att känna och tycka om valpens mamma då tiken präglar sina valpar i hög grad. Jag vill även ha träffat pappan. Då kan jag bilda mig en egen uppfattning om vad de kan tänkas lämna för valpar.

Jag letar efter valpen som syns
Om man bara sitter och tittar på en en valpkull och ser hur de håller på så ser man snart valpen som utmärker sig. Valpen som leker mycket och som är först till maten och som gärna tar ögonkontakt.

Nyfikenhet är viktigt
Det jag vill se hos en valp är att den är nyfiken på omgivningen men även att den är nyfiken på mig och håller kontakt med mig när jag flyttar på mig.

När jag ser att valpen tycker att de är kul att vara ute på äventyr med mig tar jag fram en leksak för att se om den har ett föremålsintresse. En valp som inte bryr sig om mig och som inte vill leka eller bära är jag inte intresserad av.

Sedan är det det exteriöra, det är kul att äga en fin hund, men det står inte överst på min önskelista, valpens egenskaper är viktigare.

Om jag upplever valpen som orädd, nyfiken, energisk, kontaktig och apporteringsglad och att den har hyfsad exteriör, då är det den valpen som får flytta hem till mig.

Läs mer om

KÖPA VALP

Valpens utveckling

Tik eller hane
När du hittat din uppfödare och mamman och pappan till din blivande valp återstår det svåra valet, vilken valp ska bli din? De flesta uppfödare låter inte valpköparen välja valp, utan de känner valparna och vet vilken valp som passar bäst. Valpköparna berättar vad de vill ha för hund och uppfödaren försöker se till att rätt valp hamnar hos rätt ägare.

Om du nu kommer i den situationen att du får välja valp själv, så försök träffa valparna flera gånger så att du har en chans att se skillnad på dem och hur de beter sig.

Tik eller hane
Det kan vara en knepig fråga. Här ser vi lite olika på skillnaderna mellan tik och hane. Det borde mer handla om att välja individ, än att välja kön.

Så här tänker Anette
Generellt är tikarna lite mer självständiga och egensinniga samt är lekfulla långt upp i åren. Medan hanarna är fogligare att ha och göra med men har ju ett visst intresse av tikar. Om man satsar på att arbeta med sin hund i något sammanhang t.ex. lydnad eller jakt så kan en tik vara att föredra. Men om man vill ha en trevlig familjehund så spelar det ingen större roll. Hanarna blir ju större och är starkare men en tik kan vara stark och slita och dra i koppel (om den inte lärt sig annat förstås).

Så här tänker Helene
Om man bara vill ha en familjehund, inte har små barn, kanske man ska välja en hane. Har man däremot mindre barn som ska tänkas kunna gå ut med hunden, är det kanske bättre med en tik som inte blir lika stor och lika stark. Detsamma gäller för dig som kommit en bit upp i åren och inte är så stark.

Hanarna är ofta roligare längre upp i åren. Tikarna kan bli lite tråkiga (bekväma) när de blir lite till äldre. Dessutom löper tikarna med cirka nio månaders mellanrum.

Det finns många fördomar vad gäller att ha en hane, som t ex att de alltid vill slåss eller att de ger sig iväg efter löptikar. Och i så fall, finns det även tikar som kan ge sig iväg för att leta upp en hane. Många av dessa negativa beteenden, ligger återigen i ledarskapet; ett bra ledarskap mår alla i flocken väl av.

© hundmagasinet.com